Mall of Scandinavia vs Malls of the Middle East

Mall of Scandinavia vs Malls of the Middle East

Goddag i stugan. Jag hade nog inte tänkt att det skulle gå tre månader till nästa inlägg, men jag låtsas som det regnar och tar upp tråden där jag slutade sist. Kan ju inte lämna Mall of Scandinavia i det där skicket – med byggnadsställningar utanför entrén…..

Ni som följde min blogg från Saudiarabien vet att jag har tillbringat timmar och åter timmar i mellanösterns malls. Det är kvinnornas huvudsakliga nöje där – man umgås genom att drälla, shoppa, fika eller luncha i någon mall. Min väninna Odette och jag sa till slut att när vi flyttar hem till Europa igen (hon är från Holland) vill vi inte se en mall igen, ens på kort. Och vad händer? Jag flyttar hem till Solna och får Mall of Scandinavia inpå knuten…

Men nu har jag faktiskt varit på insidan ett par gånger, och jag måste kapitulera. Det är en trevlig bekanskap, som verkligen inte skäms för sig i internationell jämförelse. Den är lagom stor, väldigt smakfull och härligt osvensk.
Jag hoppas bara att vi lutherska nordbor kan lära oss ‘the mall way of shopping’. Man får liksom ta ett djupt andetag och lämna stresskänslorna utanför. Detta är månglarnas tempel. En kommersiellt uträknad labyrint, där man ska låta sig distraheras av frestande butiksskyltningar och lockas till impulsköp. Det är flera våningsplan, långa avstånd och lätt att komma på villovägar. Vilket ju är meningen. Villovägarna är shoppingen.
Den som har problem med det konceptet, ska nog hålla sig till Solna Centrum.

IMG_2793s
Mall of Scandinavia i decemberskrud

Även i Saudiarabien har man lockande skyltfönster med vackra kläder i alla färger och former. På skyltdockor utan huvuden. Att offentligt visa ens ett dockhuvud utan slöja och sjal är otänkbart. Men kortkorta kjolar och djupa urringningar är tydligen helt ok? Jag blir aldrig klok på deras paradoxer. Inte heller hade jag väntat mig att få se en top med den här texten i ett skyltfönster i Saudiarabien:

Granada2

Shopping i en Riyadh-mall är ett märkligt kapitel. En kvinna som vill prova ett klädesplagg, får inte ta av sig abayan i samma lokal som en manlig försäljare. Alltså inte ens i avskildhet i en provhytt! Och eftersom 98 procent av alla butiksförsäljare är män, innebär det att det inte finns några provrum i butikslokalen.
Man måste betala alla plagg man vill prova, sedan bära iväg dem till närmaste damtoalett, prova, och så återvända till butiken med eventuella icke önskade plagg för att få pengarna tillbaka.

Nyanländ till Riyadh och utan att ha en aning om detta, gjorde jag mitt allra första besök på en offentlig damtoa i en mall. Nyfiken på toalettstandadern i mitt nya land, gick jag in genom en dörr under skylten ”female toilet”. En inre dörr ledde till två identiska rader av dörrar på varsin sida om ett tvättrum.
Jag öppnade en av dörrarna – och stirrade in i ett tomt bås. Golv, tak och väggar. Ingen toalett.
Ni anar inte vad snopet det känns att stirra in i ett tomt utrymme där man väntar sig en toa.
Båsen bredvid såg likadana ut. Var tusan är toalettstolen? Panik. I Kina har dom åtminstone ett hål i golvet, men vadå – här finns inte ens det?

Ja, som alla förstår var detta ett provrum. Det visade sig att toaletterna fanns bakom raden av dörrar på andra sidan tvättrummet.

provrum Hayat
Jag provar kläder i ett toalettbås utan toalett.  AlHayat Mall, Riyadh

En annan egenhet är att nästan varje mall i Riyadh har ett tivoli. Tivoli, inte lekhörna. Och det ligger av någon anledning alltid i anslutning till foodcourten. Så man tuggar i sig en schawarma till det svischande ljudet från en berg-och-dal-bana och gälla barnaröster som ekar från hopptorn och karuseller. Det är inte så fridfullt.

shawarmaGranada1
Shawarma (en godare variant av kebab), samt entrén till tivolit i Granada Mall, Riyadh

I grannlandets shoppingparadis Dubai är allting ett snäpp tjusigare, och där nöjer man sig inte med tivolin; Mall of the Emirates innehåller en skidanläggning med riktig snö, skidliftar och pingviner. Och i gigantiska, fantastiska Dubai Mall (störst i världen) finns både hockeyrink och ett tre våningar högt akvarium, som innehåller tio miljoner liter vatten och sköts om från insidan av dykare.

Emirates4
Dubai Ski inne i Mall of the Emirates. Riktig snö, is och minusgrader!

Dubai3Dubai Mall med det världsberömda akvariet

Dubai Mall är verkligen enorm. Att utforska den är ett evighetsprojekt. Trots att jag under min mellanöstern-sejour besökte Dubai Mall vid många olika tillfällen, och sammanräknat säkert har tillbringat flera dagar där, tvivlar jag på att jag har sett varenda hörn av mallen.

Så, vid en jämförelse middle east vs far north, känner jag att Mall of Scandinavia seglar upp ganska högt på listan av favoriterna. Den är stor men inte enorm, har provrum i butikerna, och en väldigt trevlig restaurangdel utan tivolignissel. Och ett stort plus – den ligger på tio minuters promenadavstånd hemifrån…

Jag vet att många av mina läsare är spridda över precis hela världen. Det vore kul att få lite kommentarer om era erfarenheter; Har du någon favoritmall i ditt land, vilken är det och varför?

Happy shopping till er alla. May the patience be with you!

Nu lite bildfrossa:

Mall of Scandinavia:

Dubai Mall:

Mall of the Emirates, Dubai:

Malls i Riyadh:

 

Happy Halloween

Happy Halloween

Så ska vi fira Halloween i Sverige eller inte?
Man ser många kritiska kommentarer, artiklar och inlägg; ”det är ingen svensk tradition”, ”vi har vår egen allhelgonahelg, tack så mycket”.  Men hallå, vart tog det mångkulturella tänket vägen? Varför är just Halloween så förkastligt? Det är väl ingen som tvingar någon att klä ut sig om man inte vill. Eller karva pumpa.

Och det står faktiskt inte i vägen för vår traditionella allhelgonahelg heller, för Halloween firas alltid den 31 oktober, oavsett veckodag, medan Alla Helgons Dag infaller sista lördagen i oktober. De sammanfaller alltså bara vart sjunde år.

Det mest halloweeniga jag varit med om – trots att jag bott i USA – upplevde jag förra året i Riyadh. Halloween är givetvis haram (förbjudet enligt islam) och får aldrig firas offentligt i Saudiarabien. Men det hindrar inte att Halloween-fester har blivit allt populärare bland befolkningen. Man firar med besked i de västerländska compounden – och numera även bakom stängda dörrar i saudiska hem. Saudiarabien är ett nästan överdrivet barnvänligt land, och barn älskar att klä ut sig. Så givetvis måste barnen få göra det.

I vårt compound utlystes en tävling om vilket hus som pimpade sin entré med häftigaste Halloween-dekoren (se mitt Facebook-inlägg). Och hela eftermiddagen var det fest med marknadsstånd, musikunderhållning och kostymparad. Barnen var indelade i olika ålderskategorier och fick gå upp på scenen och tala om vad de skulle föreställa.

Små spöken och zombies defilerade förbi mikrofonen och presenterade sig med varierande röststyrka. En del såg livsfarliga ut men vågade knappt viska i micken. Så kliver en alldeles hel och ren pojke i 10-årsåldern upp på scenen, iklädd blå shorts och en vit t-shirt.
”But you don’t have blood anywhere…” sa lekfarbrorn förvånat. ”What kind of a zombie are you?”
Varpå den lille gossen med hög och klar stämma svarar:
”I’m a dead football player”.

Skratt och applåder från publiken. Och århundradets halloween-dress om ni frågar mig.

Have a good one, ni som firar!

 

En saudisk familjetragedi

RaifHustrun till den numera världsberömde bloggaren Raif Badawi i Saudiarabien, uppger att bestraffningen av honom ska återupptas med ytterligare 50 piskrapp inom kort.

I Saudi är det enligt gammal sed brottsoffret som bestämmer straffet för sin gärningsman. Men i fallet Raif Badawi finns det väl inget brottsoffer? säger ni. Ska det vara regimen då? Eller det ”förtalade” prästerskapet? Eller rektorn för det universitet som Raif i sin blogg påstod var ett tillhåll för terrorister?

Nej. Det är hans egen far som begärt att sonen ska få 1000 piskrapp ovanpå tio års fängelse och höga böter! För att ha dragit vanära över familjen. Hade fadern fått sin vilja igenom skulle det ha blivit dödsstraff. Ett slags hedersmord alltså.

Men det är föga förvånande, för Raif Badawis pappa är ett riktigt monster.

Raif har en syster, Samar, som även hon är en liberal aktivist och kvinnorättskämpe. Samar blev i femton års tid utsatt för fysisk och psykisk misshandel av sin far. Till slut blev familjedramat allmänt känt och en följetong i arabiska medier, när hon 2010 drog sin plågoande inför rätta och anklagade honom för misshandel och drogmissbruk. Vilket ledde till att hon själv fängslades för olydnad.
Efter en cirkus av rättegångar med anklagelser och motanklagelser frigavs hon, och hennes far fråntogs förmyndarskapet över henne. (I Saudi har ju varje kvinna en manlig ”guardian”…) En morbror utsågs till förmyndare i väntan på att hon skulle hitta en make som kunde överta den rollen.

Hela tiden hade hon officiellt stöd av brodern Raif, och syskonen anlitade i sina rättsprocesser dessutom samma advokat, den liberalt tänkande Waleed Abulkhair. Han och Samar gifte sig när hon frigivits ur fängelset, men den äktenskapliga friden varade dessvärre inte länge. I samband med Raif Badawis piskrappsdom 2013, dömdes även advokaten till 15 års fängelse följt av 15 års utreseförbud. Hans brott var ”undergrävande av regimens och statstjänstemäns makt.”

Samar själv däremot lyckades ta sig till USA där hon nu har fått amerikanskt medborgarskap. Hon har mottagit utmärkelser för sitt mod, och hon är en flitigt anlitad talare vid sammankomster för mänskliga rättigheter.

Raifs fru har som bekant också flytt landet, hon har fått politisk asyl i Kanada, där hon bor med parets tre döttrar. Och kämpar dagligen för att få sin make benådad.

Med den sorts uppväxt Raif och hans syskon haft, är det inte konstigt att de blivit frihetstörstande maskrosbarn. Tyvärr klarar ju inte ens en maskros av vad som helst hur länge som helst. Man kan bara hoppas att deras kamp inte är förgäves.

Samar Badawi med Michelle Obama och Hillary Clinton år 2012, i samband med att hon fick ta emot International Women of Courage Award.