I en annan del av Malmö

I mitt jobb har jag ofta rest ensam, och därmed även ätit ensam på ett antal restauranger. Jag gillar inte att äta ute ensam. Tycker både att det är tråkigt och känns obekvämt. Dessutom får man väldigt ofta ett bord i mitten av lokalen, för de bästa borden slösar man inte på ensamma som äter snabbt, betalar och går.

I slutet av förra veckan var jag i Malmö och bodde på hotell en natt. I kvällningen satt jag och jobbade på rummet, och blev hungrig. Reflexmässigt tänkte jag ringa room service och beställa en club sandwich. Det är min stående repertoar vid sådana tillfällen. Men nu hör till saken att jag hade valt just detta hotell för att jag var nyfiken på läget och utsikten. Nämligen det alldeles nyöppnade Clarion i den alldeles nya stadsdelen Malmö Live.

Jag hade bett om ett rum högt upp, vilket jag också fick. Rummet var det inget fel på, men utsikten trilskades lite denna torsdag…

Så jag lämnade rummet och tog hissen upp till 25:e våningen för att inta en snabb måltid i hotellets skybar. Men de planerna ändrades av hovmästaren, som uppenbarligen inte alls ansåg att ensamätande ska placeras vid det tristaste bordet.

”Då sätter vi dig här borta, så får du lite underhållning medan du äter” svarade hon och visade mig på en plats vid en bardisk som löpte runt yttre delen av köket. Inne i fållan jobbade flinka unga män med att lägga upp och garnera maträtter åt alla håll. En av dem hälsade mig genast välkommen med ett stort leende.

Servitören dök upp och frågade om jag ville ha något att dricka, och istället för att svara ”Coke Zero, tack” hörde mig själv fråga efter ett runt och mjukt rödvin. Som belöning fick jag en sydafrikansk pinot noir som var ljuvlig.
Sedan gav han mig menyn, och där hittade jag på något underligt sätt både förrätt, varmrätt och dessert som inte gick att motstå. (Senare såg jag i någon broschyr att det är Marcus Samuelsson som står bakom läckerheterna på det här stället..)

De hårt arbetande unga männen i köket framför mig hade lika mycket social begåvning som gastronomisk. Trots att de for som flipperkulor mellan kokkärl, skålar och fat inne i sin fyrkant, var de utmärkta bordskavaljerer. Vi pratade och skrattade och kommenterade både min och deras mat.

Och som en skänk från ovan (bokstavligen) så upplöstes sakta det gråa molntäcket utanför fönstren och den mest fantastiska utsikt bredde ut sig. I takt med att mörkret sänkte sig började hela Malmö glittra därnere. Det kändes som om man satt i vinjetten till TV-serien ”Bron”.

Så, för det första var Hotell Clarion i Malmö Live en trevlig bekantskap, som jag kan rekommendera. Och för det andra kan jag fortfarande inte fatta att jag satt ensam på restaurang och åt en hel trerätters middag … och hade hur kul som helst.

Club sandwich på rummet – släng dig i väggen.