Mall of Scandinavia vs Malls of the Middle East

Mall of Scandinavia vs Malls of the Middle East

Goddag i stugan. Jag hade nog inte tänkt att det skulle gå tre månader till nästa inlägg, men jag låtsas som det regnar och tar upp tråden där jag slutade sist. Kan ju inte lämna Mall of Scandinavia i det där skicket – med byggnadsställningar utanför entrén…..

Ni som följde min blogg från Saudiarabien vet att jag har tillbringat timmar och åter timmar i mellanösterns malls. Det är kvinnornas huvudsakliga nöje där – man umgås genom att drälla, shoppa, fika eller luncha i någon mall. Min väninna Odette och jag sa till slut att när vi flyttar hem till Europa igen (hon är från Holland) vill vi inte se en mall igen, ens på kort. Och vad händer? Jag flyttar hem till Solna och får Mall of Scandinavia inpå knuten…

Men nu har jag faktiskt varit på insidan ett par gånger, och jag måste kapitulera. Det är en trevlig bekanskap, som verkligen inte skäms för sig i internationell jämförelse. Den är lagom stor, väldigt smakfull och härligt osvensk.
Jag hoppas bara att vi lutherska nordbor kan lära oss ‘the mall way of shopping’. Man får liksom ta ett djupt andetag och lämna stresskänslorna utanför. Detta är månglarnas tempel. En kommersiellt uträknad labyrint, där man ska låta sig distraheras av frestande butiksskyltningar och lockas till impulsköp. Det är flera våningsplan, långa avstånd och lätt att komma på villovägar. Vilket ju är meningen. Villovägarna är shoppingen.
Den som har problem med det konceptet, ska nog hålla sig till Solna Centrum.

IMG_2793s
Mall of Scandinavia i decemberskrud

Även i Saudiarabien har man lockande skyltfönster med vackra kläder i alla färger och former. På skyltdockor utan huvuden. Att offentligt visa ens ett dockhuvud utan slöja och sjal är otänkbart. Men kortkorta kjolar och djupa urringningar är tydligen helt ok? Jag blir aldrig klok på deras paradoxer. Inte heller hade jag väntat mig att få se en top med den här texten i ett skyltfönster i Saudiarabien:

Granada2

Shopping i en Riyadh-mall är ett märkligt kapitel. En kvinna som vill prova ett klädesplagg, får inte ta av sig abayan i samma lokal som en manlig försäljare. Alltså inte ens i avskildhet i en provhytt! Och eftersom 98 procent av alla butiksförsäljare är män, innebär det att det inte finns några provrum i butikslokalen.
Man måste betala alla plagg man vill prova, sedan bära iväg dem till närmaste damtoalett, prova, och så återvända till butiken med eventuella icke önskade plagg för att få pengarna tillbaka.

Nyanländ till Riyadh och utan att ha en aning om detta, gjorde jag mitt allra första besök på en offentlig damtoa i en mall. Nyfiken på toalettstandadern i mitt nya land, gick jag in genom en dörr under skylten ”female toilet”. En inre dörr ledde till två identiska rader av dörrar på varsin sida om ett tvättrum.
Jag öppnade en av dörrarna – och stirrade in i ett tomt bås. Golv, tak och väggar. Ingen toalett.
Ni anar inte vad snopet det känns att stirra in i ett tomt utrymme där man väntar sig en toa.
Båsen bredvid såg likadana ut. Var tusan är toalettstolen? Panik. I Kina har dom åtminstone ett hål i golvet, men vadå – här finns inte ens det?

Ja, som alla förstår var detta ett provrum. Det visade sig att toaletterna fanns bakom raden av dörrar på andra sidan tvättrummet.

provrum Hayat
Jag provar kläder i ett toalettbås utan toalett.  AlHayat Mall, Riyadh

En annan egenhet är att nästan varje mall i Riyadh har ett tivoli. Tivoli, inte lekhörna. Och det ligger av någon anledning alltid i anslutning till foodcourten. Så man tuggar i sig en schawarma till det svischande ljudet från en berg-och-dal-bana och gälla barnaröster som ekar från hopptorn och karuseller. Det är inte så fridfullt.

shawarmaGranada1
Shawarma (en godare variant av kebab), samt entrén till tivolit i Granada Mall, Riyadh

I grannlandets shoppingparadis Dubai är allting ett snäpp tjusigare, och där nöjer man sig inte med tivolin; Mall of the Emirates innehåller en skidanläggning med riktig snö, skidliftar och pingviner. Och i gigantiska, fantastiska Dubai Mall (störst i världen) finns både hockeyrink och ett tre våningar högt akvarium, som innehåller tio miljoner liter vatten och sköts om från insidan av dykare.

Emirates4
Dubai Ski inne i Mall of the Emirates. Riktig snö, is och minusgrader!

Dubai3Dubai Mall med det världsberömda akvariet

Dubai Mall är verkligen enorm. Att utforska den är ett evighetsprojekt. Trots att jag under min mellanöstern-sejour besökte Dubai Mall vid många olika tillfällen, och sammanräknat säkert har tillbringat flera dagar där, tvivlar jag på att jag har sett varenda hörn av mallen.

Så, vid en jämförelse middle east vs far north, känner jag att Mall of Scandinavia seglar upp ganska högt på listan av favoriterna. Den är stor men inte enorm, har provrum i butikerna, och en väldigt trevlig restaurangdel utan tivolignissel. Och ett stort plus – den ligger på tio minuters promenadavstånd hemifrån…

Jag vet att många av mina läsare är spridda över precis hela världen. Det vore kul att få lite kommentarer om era erfarenheter; Har du någon favoritmall i ditt land, vilken är det och varför?

Happy shopping till er alla. May the patience be with you!

Nu lite bildfrossa:

Mall of Scandinavia:

Dubai Mall:

Mall of the Emirates, Dubai:

Malls i Riyadh:

 

Så byggdes en bro av toner

Så byggdes en bro av toner

Ljuset släcks och sorlet tystnar. En spotlight följer dirigenten till sin pult. När förspelet tonat ut, går ridån upp över Metropolitans operascen. Jag ser fantastiskt bra från min plats 680 mil bort.

Lutar mig tillbaka i min röda fåtölj på biografen Bio Rio vid Hornstull i Stockholm och känner som alltid att detta är synnerligen häftigt.
Jag vet…. det är 2015. Liksom inget konstigt med satellitsändningar. Men ändå!

Det hela började egentligen i Kristianstad år 1890. Då byggdes ett nytt hus – en möteslokal för folket, för fackförbund, föreningar, stiftelser och kultursällskap. När huset skulle få ett namn, visste man inte riktigt, så man kallade det helt enkelt Folkets Hus.
Idén spred sig, och snart hade i stort sett varje ort i hela landet sitt eget Folkets Hus – och även en Folkets Park.

I anslutning till Folkets Hus fanns oftast även en biograf. Det var en outtalad mänsklig rättighet att ha tillgång till en biograf, var man än bodde i landet.

Även här i storstan hade vi kvartersbiografer. Många. Jag minns än idag min första barnförbjudna film på biografen Vingen i Råsunda. Och vem jag gick med…

Men vi växte upp, idyllen flagnade, videon föddes och film var inte längre bäst på bio. 1989 invigdes Filmstaden i Stockholm och då tog luften slut för de mindre biograferna. De som finns kvar än idag, drivs med kärlek och hårt arbete av små envisa föreningar och stiftelser. BioRio på Hornstulls strand i Stockholm är en sådan.

IMG_4828

BioRio är medlem i folkrörelsen Folkets Hus och Parker, som bl.a. arbetar för en demokratisk fördelning av kulturutbud i Sverige. Rörelsen bestämde sig tidigt för att satsa på framtiden i form av digital bio. Redan från början fanns tanken att biografer på mindre orter genom den nya tekniken skulle kunna få tillgång till en bredare och mer aktuell filmrepertoar.

Den 9 september 2003 togs ett sjumilakliv i utvecklingen. Då genomfördes den första satellitsändningen till biografer i Sverige. En direktsänd konsert med David Bowie, som spelade låtar från sin nya LP inför releasen.

Men därifrån till en hel operarepertoar? Jag ber Daniel Söderberg, kommunikatör på Folkets Hus och Parker, berätta om utvecklingen:

-Vi hade sju pionjärbiografer, som var utrustade med den nödvändiga tekniken. David Bowies konsert 2003 blev startskottet. Därefter var det strövisa livesändningar fram till 2007, då vi fick erbjudandet från the Met i New York.
– Länge hade vi en hönan-och-ägget-situation. Inga digitala biografer – inget utbud. Det skulle ta nästan tio år innan ”proppen gick ur” och biobranschen satsade fullt ut på digitalisering.
– Nu har utvecklingen tagit fart, med bredare utbud och allt fler distributörer av Live på Bio.

Meanwhile – på andra sidan Atlanten…

”Hans och Greta” var den första operan som i sin helhet direktsändes från Metropolitan, på juldagen 1931.

Ja, då pratar vi förstås om radio.

Därmed föddes en tradition med direktsändningar av opera-matinéer varje lördag. Först på radio, men så småningom även på vissa TV-kanaler i USA. Det gjorde att Metropolitan blev ett etablerat och välbekant namn i folks medvetande över hela USA och Kanada. Inspelade operaföreställningar och sändningsrätter såldes även till länder på andra sidan Atlanten.
Därför tvekade inte Met’s ledning inför det nya. Självklart skulle man haka på de möjligheter som digitala biografer erbjöd. Men Metropolitans verksamhet är inte statsunderstödd, så man måste först se till att få sponsorer som var villiga att finansiera hela detta jätteprojekt.

I december 2006 sjösattes ”Live in HD”, och de första operorna direktsändes via satellit till biografer i USA, Kanada och ett urval av andra länder.
Konceptet blev snabbt en succé och växte från 6 föreställningar per säsong, till 10 föreställningar som idag når 2 000 biografer i 70 länder.

Sverige har varit med sedan 2007, och har idag 180 biografer som visar live-sändningar. (Inte bara från Metropolitan, utan även från Bolsjojteatern i Moskva, Royal Albert Hall i London, och flera andra kulturevenemang.)

12140857_978655312180074_5439911117649576139_o
Fantastiska Peter Mattei (från Piteå) i Tannhäuser

Jag hoppas att alla ni som är operaintresserade har upptäckt den här möjligheten att se och höra fantastiska uppsättningar med världstjärnor, inte minst våra egna Peter Mattei och Nina Stemme som bägge har paradroller denna säsong.

Man kommer inpå personerna och handlingen på ett sätt som man aldrig kan göra någon annanstans. Hur nära man än sitter, i vilket operahus som helst, så är ju orkesterdiket alltid ivägen…

Inte heller får man någon annanstans vara med bakom ridån i pauserna, och se scenen byggas om inför nästa akt, medan nyckelpersoner intervjuas av kvällens konferencier.

I helgens föreställning av Tannhäuser fick vi till exempel stifta bekantskap med orkesterns nye harpist, en ung sympatisk man som var nöjd med att det är så mycket harpa i Tannhäuser, mer än i tio andra operor sammanslagna… Han berättade också att Peter Mattei bett honom om hjälp med handgreppen så att det åtminstone skulle likna harpspel, det han utför på scenen.

Peter Mattei själv blev förstås också intervjuad. Han avslutade med att vinka in i kameran med ett stort leende och på klingande norrländska säga ”Hejdå”…