Här är jag igen, med fötterna på svensk mark och huvudet lite varstans. Ja inte bokstavligen förstås, men tankarna dom flyger och far.
Till Saudiarabien och mina vänner där (som jag saknar jättemycket). Till Ukraina där jag följer det dagliga livet på ett barnhem som drivs av en helt fantastisk och outtröttlig svensk kvinna. Till Hawaii, där jag vandrade barfota i sanden för två veckor sedan, och varifrån jag numera får löpande input genom en ny Facebook-bekantskap. Och – ja, till alla andra vänner utspridda på olika platser och i olika situationer världen över.

Det måste vara ett ålderstecken att sitta här och reflektera över vilken gåva Internet är till alla oss som lever nu. Men det bjuder jag på. Generationen som tar allt detta för givet, når snart den yngre medelåldern. Dom sitter där med sitt böjd-nacke-syndrom och sina sms-tummar och fattar inte hur stort det är att vi kan ta in hela världen på ett klick. Ville bara få det sagt. Så, Halleluja eller nå’t.

Jag saknade faktiskt bloggandet från Saudi, (megabiteblog.com) och till min stora glädje var det tydligen många av er som också gjorde det, eftersom jag har fått flera uttalade önskemål om att fortsätta. Tack för det, jag blir jätteglad!

Vad ska jag skriva om här hemifrån då? Jamen, vad finns det inte att skriva om? För det första så kan jag vända på steken och bjuda mina svenska läsare ute i världen på glimtar av vardagslivet härhemma. För det andra kan jag fortsätta berätta om händelser och fenomen i Saudiarabien som jag inte tror att ni skulle få upp ögonen för annars. Nu kan jag dessutom göra det utan att väga mina ord på guldvåg…
Sist men inte minst ska jag nog kunna klämma in lite upplevelser och tankar utan geografisk förankring också.

I’ll give it a go.