En gång för länge sedan, i en stad långt uppe i norr (från Solna sett) satt jag faktiskt i Melodifestivalsjuryn! Jag var med och röstade fram Tommy Körbergs ”Judy Min Vän”.

Tjugo år gammal och mitt i min journalistutbildning, jobbade jag ett halvår på Västernorrlands Allehanda i Härnösand. Eftersom jag blivit utsedd till tidningens ”popexpert” fick jag till min förjusning en inbjudan till Sveriges Radio i Sundsvall för att vara jurymedlem i 1969 års Melodifestival.

Dagen efter hade jag en helsida i VA, skriven med en 20-årings klämkäcka självironi. Vilket resulterade i ett upprört brev med posten några dagar senare. Från en som uppenbarligen inte förstod ironi alls. Jag sparade det såklart.

Eftersom minst halva Sverige sitter bänkade framför svenska Mellofinalen ikväll, tyckte jag det var passande att dela dessa gulnade klipp med er. Någon kanske tycker det är kul att se hur det gick till i en jury på den tiden.
Här är min artikel, det beska brevet jag fick, samt kollegan ÖstersundsPostens artikel, med en bild från tillfället ifråga. Varsågoda, en bit Melodifestivalhistoria inifrån.

PS jag undrar bara en sak; Kvällens stora svenska final utspelar sig på Friends Arena som jag ser från mitt fönster. Det är lika mörkt omkring arenan som alltid. Trots att få event engagerar svenska folket som Mello. Var är festen? Var är de spelande strålkastarna i vintermörkret? Varför är Sverige så förtvivlat trist??