Kristaller på villovägar

Plötsligt en kväll började världen snurra.
Allt jag gjorde var att vända mig på sidan i sängen. Då försvann alla koordinater. Det var värre än en karusell, det snurrade i alla plan. Jag hatar verkligen att vara yr, så jag kände paniken komma krypande. Och så var det lika plötsligt borta.

Men nästa morgon var yrseln tillbaka. När jag satte mig upp var det som om en tornado svepte med mig tillbaka mot kudden. Det snurrade i några sekunder, sedan blev det stilla. Jag satte mig sakta, sakta upp och lyckades komma ur sängen utan problem.

Det gick bra den dagen så länge jag inte gjorde några snabba rörelser med huvudet, för då kom yrseln tillbaka i några sekunder. Vid läggdags bävade jag för att lägga huvudet på kudden – och med all rätt. Så fort jag vred huvudet åt ena sidan åkte jag runt igen, men nu visste jag att det skulle gå över om jag bara låg still. Nästa dag googlade jag. Nacke. Stress. Yrsel.

Läste att man ska utmana yrseln. Ju mer man provocerar den, desto fortare försvinner den. Så jag startade ett krig. Så fort yrseln satte in, skakade jag frenetiskt på huvudet, ropade ett segervisst ”HA! Där fick du!” och inbillade mig att det hjälpte. Det blev i alla fall inte värre.

Sådär hade jag det i ett par månader, medan jag väntade på att anfallen skulle klinga av och försvinna. Jag vande mig vid dem, och i övrigt var jag som vanligt, gick upprätt utan att vingla, satt vid datorn utan att ramla omkull, åkte till stan, var ute och handlade. Inga andra symtom, ingen huvudvärk, inget illamående. Nämnde i förbigående till folk att jag började bli trött på mina yrselattacker, som förmodligen berodde på spänningar i nacken.

Till slut var det någon som sa ”Men har du inte fått kristaller?” Jag gick hem och googlade. Balanssinnet. Yrsel. Kristaller.

Hittade den utmärkta och informativa sajten yrsel.com och lärde mig om kristallsjukan. Symtomen stämde precis in på min snurriga värld. Jag berättade för maken att min yrsel berodde på att jag hade kristaller i örat.
”Ja naturligtvis, och det är väl Swarovski?” svarade han som aldrig hade hört talas om fenomenet. Jag kunde lika gärna sagt att jag hade utomjordingar i hörselgången.

Men jag hittade minsann en specialistmottagning – Yrselcenter – dit jag genast ringde och fick en tid för undersökning.

Två dagar senare träffade jag dr Christian Geisler, som utförde det närmaste ett mirakel jag kommit i mitt liv.

En halvtimme efter det att jag klivit in på hans mottagning gick jag därifrån befriad från yrseln. Och den har aldrig mer infunnit sig.

Miraklet ifråga är en manöver, där man liggande får vrida huvudet enligt ett visst mönster.  Det leder kristallerna tillbaka till sin plats i innerörat, där de ska sitta och ge signaler till hjärnan om var du befinner dig och i vilken rörelse. Kristallerna är balanssinnets sensorer.
Men det händer att några av dessa kristaller lossnar och kommer ut i båggången. Där ligger de och skramlar runt, medan de fortfarande ger signaler till hjärnan. Helt fel signaler, såklart. Du utför inte en kullerbytta bakåt – du rör ju bara på huvudet…

Det är inte farligt, bara väldigt obehagligt. Och så enkelt att bota! Vårdcentralen ska kunna klara av detta, men alla läkare kan inte tekniken till fullo så om du själv vill veta mer, råder jag dig att kolla in yrsel.com och agera därefter.

På yrsel.com finns olika manövrar, (beroende på var kristallerna sitter), samt massor med förklaringar och pedagogiska beskrivningar för den som vill veta mer.

Jag ville berätta om den här erfarenheten, ifall någon av er därute vaknar en morgon av att jorden snurrar, och blir panikslagen. Bli inte det! Om yrseln alltid utlöses av samma rörelse med huvudet, (som i mitt fall alltid när jag vände mig åt vänster på kudden) så är det med största sannolikhet kristaller på rymmen.

Tänk att för bara tio år sedan kunde man varken förklara eller bota kristallsjukan! Folk blev liggande i sina sängar för att dom inte kunde få hjälp. Dom blev yrselinvalider. Vilken mardröm!

Tack och lov att någon forskare kom på tanken att leta bortsprungna kristaller i örongångarna. Och att någon sedan klurade ut dessa manövrer för att peta tillbaka dem till sin plats…
Den eller dom som gjorde detta borde få Nobelpriset, tycker alla vi som någon gång känt av kristallsnurret!!!